Jag har inte dött.

Ville bara meddela det, om det nu skulle vara att nån undrat varför här inte skrivits nåt på år och dar... nästan. Jag har - åter igen - haft en skrivarsvacka. Skyller det på att jag har nytt jobb från och med denna termin, och det tar lite tid att komma in i det.
Och jag var ju dum som skrev för nåt inlägg sen att jag lovade att jag skulle bli bra mycket bättre på att uppdatera från och med nu (då), men det är bara att inse att det inte är någon idé att avge sådana löften. Rätt som det är kör det ihop sig, och då infinner sig inte den skrivinspiration som ändå behövs för att hålla nåt sånt här igång. Tyvärr.

MEN... Jag har lite att uppdatera! Jag har ju gett mig själv en utmaning som heter duga - att hitta nån slags Mr. Right innan maj månad är slut. Haha tjenare... Jag har alltså knappt två veckor på mig..! Men har jag tur så kan en vara på g..!

Jag var nämligen på dejt i fredags! :D För första gången nånsin så gick jag på dejt med en kille som jag bara haft kontakt med en gång på en av dejtingsidorna. Vi skickade ett par meddelanden till varandra under en kväll, och jag fick frågan om jag inte ville gå å ta en fika med honom senare i veckan. Han var av den åsikten att det inte är någon större idé att maila varandra fram och tillbaka, utan att det är bättre att ses så snart som möjligt för att se hur personkemin är osv.

Tidigare har jag varit skitskraj för sånt, men nu har jag kommit till insikt med att det ju fan är sant. Lika bra att ses så fort som möjligt, det kan man ju om inte annat spara en massa tid på. Märker man då med en gång att "nä.. det här finns det ingen chans till att det nånsin kommer bli nåt" så går man ju bara vidare. Men hade man först mailat å grejer i ett par månaders tid för att sen ses och upptäcka just samma sak så blir besvikelsen eventuellt bara större, och de två månaderna av mailskrivande relativt bortslösade.

Hur som haver...

Dejten gick riktigt bra! Vi satt och fikade i solen på en av stans uteserveringar. (Japp, vi är bosatta i samma stad.) I närmare två timmar satt vi där och pratade. Blev aldrig ens nån pinsam tystnad eller så, utan vi fann ämnen hela tiden att prata om. Det visade sig dessutom att vi har i alla fall en gemensam bekant. Kul! (Och bra! Imorgon ska jag luska lite med denna gemensamma bekanta och kolla med henne hur han är, den här killen. Är han så bra som han verkar?)

Vi bestämde inget om att vi skulle ses igen eller så, däremot att vi skulle höras. Men så kom den lilla röda jäveln på min ena axel fram under fredagskvällen och sa "skärp dig, han tyckte säkert du var trevlig... men du är inte nåt för honom. Det där blev nog den första och sista dejten."
Men den jäveln kunde ju slänga sig i väggen nu ikväll när killen i fråga ringde mig - bara för att säga hej..!

Jag blev så glad! Det har aldrig hänt förr, att en kille jag dejtat faktiskt ringt ett par kvällar senare "bara för att säga hej". Vi pratade ett litet tag, och bestämde att vi ska ses igen. Det blir dock inte i veckan som kommer nu, utan veckan därpå. Så vem vet... Har jag en jävla tur så kanske jag lyckas med min utmaning trots allt, haha!

Har lite namntorka - vet inte vad jag ska kalla denne kille. Nåt förslag?