I really suck.

Ja... Inte i den bemärkelsen man hade kunnat tro och hoppas på... Nä, jag suger verkligen på att hålla igång den här bloggen. Men det beror på att det under våren kommit rätt mycket annat i vägen som tagit en hel del tid. Och nej, det är inte nån karl jag pratar om då. Tyvärr.

Har flera gånger de i alla fall senaste tre månaderna tänkt att jag måste ta upp bloggandet här igen. Men för att vara helt ärlig så har jag saknat inspirationen till det - totalt. Lika mycket som jag saknat inspirationen till det här med dejtandet.

Men så hade jag ett rätt intressant samtal med en god vän idag, en vän som sa rätt vettiga saker ändå, och som jag tänkte att jag måste skriva om här. Att jag sen också hade fått en kommentar på förra inlägget måste ju liksom betyda att det helt enkelt är menat att jag ska ta upp skrivandet i den här bloggen igen. (För det är ju inte direkt så att kommentarerna ramlar in i massor här...)

Min goda vän som jag träffade idag, låt oss kalla henne Erika. Hon sa faktiskt några saker som fick mig att tänka till mer än jag gjort tidigare gällande mitt liv som singel. "Du måste fan träffa nån snart... Hur ska vi fixa det då??" sa hon, varpå jag halvt började fippla med annat i hopp om att hon skulle byta samtalsämne. "Vet du vad jag tror felet är? Du kollar efter killar, men SER inte!" sa hon. Och hon har ju fan rätt. Visst kan jag sitta och snegla lite på killar som mina ögon absolut kan götta sig i. Men det hon menade, och som vi pratade om sen, är att jag omedvetet tänker "Han är snygg, därför kan jag aldrig få honom."

Så jävla fel att tänka så.

Erika sa också att jag bara tror en viss sorts killar faller för mig, och det är helt sant. Jag går liksom runt å tror att det bara är de som av någon anledning "blivit över", som ingen vill ha... De som helt enkelt är uddast av de udda, att det bara är DE som vill ha mig. Ingen annan. Ingen som jag själv finner snygg och normal. Sjukt att tänka så, I know. Och jag har nog aldrig insett det så klart och tydligt förrän nu.

Så sa hon en annan sak som ju faktiskt är så sjukt sann. Hon sa nämligen:
"Du, du är för fixerad över hur du själv ser ut, och över vad du tror att killar vill ha. Det handlar inte om det! Det handlar om vem du är som person. Har du till exempel aldrig sett ett par där tjejen faktiskt kan vara asful och killen är skitsnygg? Det hänger inte bara på utseendet!"

Det hann gå ungefär 2 minuter så dök just ett sånt par upp.

Killen = come to mama!!!
Tjejen = inavel?

Nä, förlåt. Nu var jag jävligt taskig. Men för att vara helt ärlig så var de sjukt omaka! Och då kan jag inte undgå att tänka:
Vafan, kan HON så kan väl tamejfan JAG!

Visst, hon var inte - som nog nu framgått - den fagraste människan gud skapat. Men säkert en skittrevlig och go' tjej. Och det är ju faktiskt jag också! Så varför ska jag inte kunna träffa nån?

Jag måste helt enkelt sluta tänka i de banor jag tänkt hittills, för så länge jag har det tankemönstret så lär jag fan inte träffa nån. Inte konstigt heller att jag, när jag tänker på det viset, tappar suget att dejta och därmed också tappar suget att skriva här.

Nä nu jävlar ska det bli ändring.

Och det har det smått börjat bli å.

Har nämligen för första gången på i alla fall ett halvår börjat flirta med en kille ikväll på en av dejtingsidorna! Riktigt söt, men framförallt verkar han både normal OCH trevlig. (Det är ju annars inte en garanti, har jag märkt...) Vi har hittills bara skickat några få mail till varandra, men det känns som att vi kommer fortsätta prata lite. Får väl hoppas på det...

...så får jag nåt att skriva om här framöver, som håller bloggen vid liv!