Det kanske är på tiden med ett nytt inlägg?

Var det så för er också när ni var små att ni så lääänge gick och längtade efter att få ett alldeles eget husdjur? En kanin eller vad som helst. Så var det för mig när jag var liten i alla fall. Så fick jag till slut - efter mycket om och men - en egen kanin, och allt var frid och fröjd i en sisådär 3 månader eller nåt sånt. Sen började man helt plötsligt tröttna på att ta hand om den där kaninen. Känns som det där med ett svalnande intresse för något man länge längtat efter är ganska vanligt förekommande när man äntligen fått det man vill ha.

Det här blev en rätt konstig liknelse, men lite samma sak är det med denna blogg och med mitt internetdejtande. Det flöt på bra ett tag, men helt plötsligt så försvann all inspiration.

Jag vet inte om det på nåt sätt är så att jag TRÖTTNAT PÅ DET. Ja, dejtandet alltså. Har en teori om att det kan vara så att jag i början av mitt liv som internetdejterska var rätt öppensinnad, och verkligen tänkte att "självklart kommer jag träffa nån här!". Men allt eftersom tiden gått och jag gått på en och annan mina så börjar jag helt enkelt att ge upp hoppet.

Att logga in på mina sidor på dejtingsajterna nu är inte längre särskilt kul. Visst, det är väl ganska underhållande att få meddelanden i stil med:

Men eftersom det oftast bara är sånna sjuka meddelanden man får så försvinner liksom mycket av spänningen. Känns som att jag bara flummar nu och inte riktigt kan förklara vad jag menar. Men man skulle väl kanske kunna säga att jag inte längre loggar in på dejtingsidorna för att hitta Mr. Right, utan snarare för att hitta roligt material att lägga upp här i stället, eftersom det uppenbarligen är så mycket enklare.

Eller ok, det stämmer inte riktigt, jag vet det. Självklart loggar jag in för att se om jag kan ha missat nån själ som faktiskt är vettig, och som kanske kan vara nåt för mig - och jag för honom. Men vafan, liksom...

Eftersom 99% av alla meddelanden man får bara är av samma slag som det ovan, så känns det ju inte direkt som att det finns jättebra chanser till att hitta nån där ute. Och nej, det är inte så att jag sitter och väntar på att killar ska ta kontakt. Jag skickar en hel del meddelanden själv till killar som jag anser har någon slags "pojkvänspotential". Men uppenbarligen finner de inte mig det minsta intressant eftersom de inte svarar på det jag skriver.

På absolut fullaste allvar så säger jag härmed att jag SNART GER UPP.
Jag kan skaffa barn på egen hand om det är så. Får dra till Köpenhamn och få "vitkiss" inseminerat. Ja, det är faktiskt ett alternativ jag har. Eftersom jag inte kan tänka mig att leva ett barnfritt liv, så är detta alternativ något jag funderat på i ett par år i alla fall. Det är ju ingenting jag planerar att göra de närmaste åren, men om kanske åtta år om jag fortfarande inte hittat HONOM.

"Tick, tack" sa den biologiska klockan...