Det är lite olika tankar som florerar i huvudet när man ska till att träffa en person för första gången... För det första så är det ju det här med nervositeten. Herregud... första gången jag skulle träffa en kille från nätet så var det fasen inte kul. Jag var illamående och sådär lagom asplövsdarrande innan. Vi hade haft kontakt på nätet ganska länge - säkert i 4-5 månader, innan vi sågs. Och kanske blir det värre på nervositetsfronten i och med att fler förväntningar hunnit byggas upp - från båda håll - under denna tid.
Men den trevlige kille jag ska träffa imorgon har jag ju bara haft kontakt med i 2-3 veckor. Och det känns annorlunda nu. Visst beror det väl delvis på att jag vid det här laget hunnit träffa en handfull killar från nätet. Men jag tror också att det beror på att vi inte haft kontakt så länge. Nu känns det inte som att förväntningarna (i alla fall inte från min sida) har hunnit byggas upp alls på samma sätt som tidigare. Men visst finns en viss nervositet ändå. Klart jag går och funderar över vad han ska tänka och tycka om mig.
En sak jag funderat på, som finns på majoriteten av de sidor jag är medlem på, är det här med ens kroppsbyggnad som man ska välja på sin presentation. På en av sidorna kan man till sin presentation välja om ens kropp är: smal, vältränad, normalbyggd, lite rund eller rundare. Ja... och eftersom jag inte är i närheten av att vara varken smal eller vältränad (eller normalbyggd, för all del...) så har jag valt det näst sist nämnda alternativet - lite rund. Men vad är lite rund/rundare? Kanske tycker de killar som jag träffat i verkliga livet att jag hör till den sista kategorin - rundare. Ok, man ska inte haka upp sig för mkt på sitt eget utseende kanske. (Och inte andras heller... även om jag tidigare erkänt att jag nog är rätt ytlig...) Det handlar ju så mycket om vad man utstrålar, förstås. Men samtidigt finns en liten oro hos mig att de byggt upp en bild av mig som inte överrensstämmer med verkligheten. MEN... (Inte för att jag kan förstå varför jag sitter här och förklarar och nästan ursäktar mig... skitsamma.) Jag tänker i alla fall så här... Så länge det finns folk som har en mycket större kroppshydda än jag själv så placerar jag mig i facket för de lite runda. Det hade väl kanske varit lite lättare om de ändrat de fina benämningarna till "överviktig" kontra "smällfet". Fast i och för sig... kanske att det finns de som betraktar mig som smällfet när jag själv skulle ha valt alternativet "överviktig".
Ok, så här illa ser jag inte ut. Jag lovar! Men det är det jag menar... I jämförelse med detta, och även de som är mindre än just denna kvinna (vilka nog är rätt många...) men som ändå är större än jag så måste väl jag bli en "lite rund".(Haha det roligaste med den här bilden tycker jag ändå är att tjejens ögon är täckta... som om man ändå inte skulle känna igen henne?)
Ok, jag vet... jag har hakat upp mig för mycket vid mitt eget utseende. Inte bra. Men det är nåt jag alltid har gjort, och sånt lyser nog igenom mer än man tror. Så.. där har jag också en utmaning, i att försöka ändra min självbild. Hurra! Det gör man ju på en dag... Jag har liksom alltid gått och tänkt att nog ingen (normal) vill ha mig förrän jag bantat bort en del. Ja, om de inte är feeders eller fatadmirers, förstås. För en sån vill man ju leva med...
Nåväl, klockan börjar bli mycket och jag har en del att stå i imorrn innan det är dags att bege sig. Käka laxermedel hela morgonen och jogga de där rundorna som lyst med sin frånvaro den senaste tiden... de senaste... månaderna. Okej, läs "åren". Kanske att man går ner ett par hekto till imorgon kväll då i alla fall!
Wish me luck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar