Den svenska språk.

Jag har insett någonting de senaste dagarna, nämligen att det är ett faktum att jag inte är särskilt intresserad av att lära känna killar vars presentationer språkmässigt faktiskt ser för jävliga ut. Det är ju egentligen så sjukt ytligt av mig att känna så - jag vet. Det är ju trots allt insidan som räknas. Men jag kan bara inte rå för det! Kanske beror det på att jag själv är uppväxt i en familj där man ganska snart fick lära sig att det inte heter "DEM där skorna", utan "DE där skorna". Likaså att man säger "Han är äldre än JAG" och inte "Han är äldre än MIG" (för man ska ju kunna sätta ett "är" efter). Och så stavas "egentligen" precis som jag just skrev, och inte igentligen, eller igenkligen och diverse andra konstiga varianter man sett. (Och tacos stavas just "tacos"...)

Det förvånar mig också över att det verkar vara så många som inte uppfattat att det finns en viss skillnad (och en ganska viktig sådan) mellan "tack vare" och "på grund av". Jag menar, hur bra låter det om någon säger "Min hund dog tack vare att han blev påkörd"? Ja, tack för att han dog!

Likaså finns det ju en skillnad mellan orden "chans" och "risk", vilket alltför få verkar känna till. Såhär i Volvos varseltider tror jag ju inte att de som riskerar att bli av med sina jobb säger "chansen är att jag förlorar jobbet", utan snarare "RISKEN är att jag förlorar jobbet".
(Skulle man däremot faktiskt vara GLAD över att eventuellt mista sitt jobb så är man varmt välkommen att använda sig av det förstnämnda alternativet...)

Sen har vi ju klassikern (som jag väl säkert bara lägger ner för mkt energi på att irritera mig på), nämligen ju/desto. "Ju mer han övade desto bättre blev han", och inte "Ju mer han övade ju bättre..."

Men det jag nog har svårast för är det här med särskrivningar. Hur svårt ska det vara att förstå detta? Det är ju en ganska väsentlig skillnad mellan
"Brun hårig sjuk sköterska" och "brunhårig sjuksköterska" ,
"Kyckling lever" och "Kycklinglever",
"Stek panna" och "Stekpanna" samt
"Herr jacka" (vem är det?) och "Herrjacka".

Jag erkänner, det spelar ingen roll hur jävla snygg en kille än ser ut att vara på sin presentationsbild om det förekommer en massa särskrifter och grejer i hans presentation. Jag finner inte det minsta intresse av att läsa klart presentationen och lära känna honom bättre då! Jag må vara en riktig kräsen språkpolis-bitch, men jag kan helt enkelt inte rå för att jag tycker det är så fantastiskt oattraktivt! (Hej bullen, är jag normal?)

Jag fick ett meddelande i inkorgen härom veckan, och det löd:

Ok, kul meddelande för det första, men så gick jag in på killens sida där han skrivit så här (och bara det här) i sin presentation:


Just den här killen var visserligen invandrare, och självklart har jag full förståelse för att det svenska språket inte alltid är korrekt då. Och det är absolut inte heller det att jag inte kan tänka mig att dejta en kille med invandrarbakgrund - det hör inte till saken. Men jag är bara så jävla kräsen när det kommer till språket! Jag är själv verkligen inte Guds bästa språkbarn alla gånger, men... Jag anser mig ha en grundläggande kunskap om vårt svenska språk - en kunskap som många fler också delar med mig, men som jag också önskade att bra många fler hade.

Det är väl en av internetdejtandets nackdelar för min del, och för alla andra som är lika kräsna som JAG (inte som "mej"...) när det kommer till detta. Ja, förutsatt att det ens finns en presentation. Jag menar, träffar man en kille på jobbet eller inne på ICA eller vad som helst, så ser man ju inte vilka språkliga färdigheter han har. (Om man nu möjligen inte råkar få syn på hans inköpslista, förstås... Bak potatis? Lätt mjölk?) Det funkar ju helt enkelt inte på samma sätt ute "in real life" som när man träffas på nätet.

*Gah!* Om jag inte var så jävla kräsen när det gäller vissa punkter så kanske jag rentav hade haft man och barn vid det här laget...

Fan, borde jag rentav söka hjälp för det här?