Äntligen har jag fått tummen ur...

...ändan och skaffat mig en blogg. Bara en sisådär två, fem eller sju år efter alla andra.
Nåväl, nu är jag här! Visst har jag haft en blogg förut, men den var varken rolig att skriva i eller för andra att läsa. Hade ingen röd tråd i den, utan ordbajsade mest.

Men nu ska det bli ändring på det.

Låtom oss börja med något bakgrundsaktigt.
Jag är en kvinna/tjej (kalla mig vad du vill), född 1982, bor i en mellanstor stad och har alltid, ja alltid, varit singel.
"Vad är det för fel på henne? Nåt måste det ju vara." tänker du nu.

(Jag vet att du tänker så, för jag hade antagligen tänkt så själv...)
Men mitt (ärliga) svar är: Inte ett jävla dugg!

Jag har bara inte haft den där fantastiska turen att finna Mr. Right än, och för att försöka hjälpa den här processen på traven så har jag helt enkelt tagit Internet till hjälp. Av nån anledning har man skämts lite för att berätta det, men nu får det vara slut på sånt trams.

De senaste åren har jag varit en relativt aktiv medlem på två större svenska dejtingsajter, och har träffat flera av killarna/männen irl som det så fint förkortas. "In real life". Visst var det skitnervöst de första gångerna, men man vänjer sig liksom efter ett tag när man äntligen insett att man inte ska ta det på sånt blodigt allvar. Det är ju inte direkt så att man ska träffas och gifta sig imorrn...

Många kompisar har rynkat lite på näsan när jag berättat att jag internetdejtar: "Det är ju bara idioter till killar på såna där sajter väl?", medan andra med glädje sagt: "Åå! Min syster träffade sin man på nätet, de är så lyckliga ihop och nu väntar de sitt första käärleksbarn!". Hipp hurra! Kan det hända mig å?
För det sticker jag inte under stol med att jag vill - jag vill hitta "den rätte" (halvfånigt uttryck, men vafan...), gifta mig och skaffa barn. Eller.. skaffa barn och gifta mig. Ordningen på det hela är inte så viktig. Men jag längtar efter att träffa nån och att få bilda en egen familj! Så är det.

Hmm... kanske att jag kan ha samma tur som mina kompisars gravida systrar med nu gamla internet-flirtar till äkta män. Men jag har dock fått erfara att jag nog måste möta en hel del rötägg innan jag hittar rätt.

Min tanke med denna blogg är därför nu att dela med mig av mina internetdejtingerfarenheter, samt av fantastiska meddelanden jag får från folk av det manliga, och ibland kvinnliga, könet där ute i dejtingdjungeln.

Och skulle du förresten känna nån trevlig, normal och någorlunda snygg singelkille i 26 till 33 års ålder så kan du ju hojta...