Jag dör! Ok, det här måste vara en som faktiskt lider av dyslexi. Jag har folk i min närhet som lider av det, och dem gör jag ju knappast narr av. Jag vet hur tufft de haft det!
Så varför skrattar jag så fantastiskt åt det här?
Fyyy skäms på mej. Skärpning!
(Fortsätter att skratta i smyg...)
Jag blir lite ledsen faktiskt. Så många ledsna, ensamna, desperata människor därute. :(
SvaraRaderaHaha, men gud! Även om det där förmodligen är dyslexi så kan jag inte låta bli att skratta! *elak tjej*
SvaraRaderahahahaha, jag skrattar både högt och gott! ps, kolla mitt senaste inlägg, vi kanske borde para den här killen med "annorixi"-tjejerna på familjeliv? ;)
SvaraRaderaMen vad händer här? Har du träffat kärleken? Blir det ingen mer blog nu då? Det är ju inte rättvist!
SvaraRadera